Kungl. Maj:ts förnyade plakat och förbud angående de olovlige sammankomster, vilka uti enskilte hus till en särskild och enkannerlig Gudstjänsts förrättande anställas; samt deras straff, som där med beträdes.
Stockholm i Råd-Kammaren den 12 januari 1726.
"Vi Fredrik med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung etc. Göre veterligt: Att ehuruväl igenom många hälsosamma Plakater, Stadgar och Förordningar så ock Vår egen dyra Försäkran samt Regeringsformen eftertryckligen är fastställt, att den rätta Religionen och Gudstjänsten, som är grundvalen till ett samdräktigt och varaktigt Regemente, uti oföränderlig renhet emot allt kätteri och Svärmeri bör bibehållas och försvaras, varutom genom Kungl. Påbud och Befallningar, i synnerhet av den 1 December 1713 och 8 December 1721 tydligen är förklarat, huruvida några Sammankomster till en särskild Gudstjänsts övning må vara tillåtelige;
Dock likväl måste Vi den ena tiden efter den andra med Missnöje förnimma, att sådana hälsosamma Förordningar ej skola finnas nog kraftige till att återhålla dem, som låta sig lusta att bryta och överända kasta det nyttiga ändamålet, som endast påsyftar en Ordning i Församlingen och Kristelig enhet i Läran. Vi erkänna det för en stor Guds Nåd, att vårt Konungarike för kätterske villfarande Meningar och lärosaker mot den rena Evangeliske läran allt till denna dagen varit oanfäktad och därifrån önskeligen och väl befredad, i vilket avseende det så mycket angelägnare är att i tid med allt allvar dämpa de oordningar och nyheter, som i längden alltmer sig kunde utbreda och skadelige påföljder förorsaka, och således förekomma allt det, som hela rikets och alla dess inbyggares lycka och vältrevnad i Andelig måtte skulle kunna oroa. Vi hava fördenskull av en nådelig och kristelig omsorg för en ren och oförfalskad gudstjänst och till att därvid en god ordning handhava och bibehålla med vårt Riks-Råds nåde funnit högstnödigt och nyttigt, varigenom de för detta utgångne Kungl. Förordningar om Olovliga Sammankomster således förnya och vidare förklara, som följer:
De förra Kungl. Påbuden och Förordningarne äro av det klara och tydelige innehåll, att de ingen Gudaktighets övning förbjude, som ej heller Vår Nådige tanke och Uppsåt är den att hindra, utan vilja fastmera alla våre trogne undersåtar i gemen och var och en i synnerhet där till i Nåder förmana, så att de för all ting vinnlägga sig därom, huru de måga tilltaga i Guds Nåd och Vår Herres Jesu Kristi kunskap samt att visa underdånig lydnad emot Våra hälsosamma Förordningar; till den ändan Föräldrar och husfäder måge och böra efter den Kristeliga plikten deras barn, anhöriga och tjänstefolk uti sine hus lära och undervisa samt lära och undervisa låta uti Katekesen och deras Kristendom efterfråga och förhöra, vad de kunna om Helgedagarna lärt av Predikan, dagligen med dem hålla bön, läsa uturBibelen eller några andra Gudelige och här i Vårt rike vedertagne böcker så ock ett troget inseende hava på deras leverne och dem med eget exempel till Gudaktighet föregå. Dock att de sig avhålla ifrån djupsinniga frågor och Läro-stridigheter, som för den enfaldigdom äro för höga och kunna giva anledning till någon villfarelse.
Men att uti Private och enskilte hus, Man- och Kvinnkön, gamla och unga, kända och okända, få eller flera, skola hava frihet sig att samla och tillhopa komma, allt under förevändning att bruka sin Andakt och enkannerliga Gudstjänst, den där med de vanlige Sön- och Helge-dagars Texters predikan och utläggande, böners och nya bönesätts förklarande, finns på åtskilliga ställen vara förrättad; det anse Vi varken för nyttigt eller oundgängligt utan mera såsom en skadelig nyhet, som en god Ordning i Våre Kristelige Församlingar förstörer, vilket i längden till Självsvåld, Missbruk och många farliga oredor skulle tillfälle och anledning giva, utom det till befruktande är, att mången av oförstånd och okunnighet i sin kristendom lätteligen kunde bliva till sådana irrig Meningar och Lärosatser anförd, som med den rena Evangeliska Läran ej vore överenskommande. Alltdärföre, emedan sådana Sammankomster desto mindre kunna prövas till den sanna Kristendomens utövning nödige, som Vårt Rike, Gudi lov! de stora fördelar äger, att Guds Ord hos oss rikeligen varder läst och predikat, och var och en dessutom är frihet lämnad i sine hus att bruka sin andakt; Ty finna Vi rådsamt att avskaffa och alldeles förbjuda slike Olovlige Sammankomster, så att den, som sig understår dem att hålla och tillåta, skall första gången bötaTtvåhundrade daler Silv:mt, andra Fyrahundrade daler Silv:mt eller, i mangel av böter, plikta första gången med Fjorton dagars fängelse på vatten och bröd, och andra gången med Tre veckors fängelse på vatten och bröd: Men kommer han Tredje gången igen, skall han på Tvenne år ur Riket förvisas. I lika måtto skola de, som sig till sådana Sammankomster inställa, var för sig första gången böta Fyrtio mark Silv:mt, andra gången dubbelt och tredje gången Fyradubbelt.
I det övriga, som en ganska stor fåkunnighet uti Kristendomskunskapen hos allt för många, särdeles af gemene man, förspörjes; Ty skola Prästerna efter deras Ed och Ämbetes skyldighet vara förbundne troligen sin anförtrodde Hjord att vårda och utom de vanliga katekismi förhör i kyrkan esomoftast besöka sina åhörare i deras hus eller, där sådant bekvämligen ej låter sig göra, då några hus i staden och byar på landet i sänder sammankalla, på det de med all säkerhet måge fönimma deras framsteg i Kristendomen och dem till den rätta Salighetens grund och kunskap föra. Dock må Prästerna icke utgiva några skrifteligen av dem uppsatte Kristendoms Spörsmål och svar, förr än de vederbörligen äro översedde och auktoriserade.
Och alldenstund Sön- och Helgedagar, vilka till Guds äro och Pris böra användas, och många obetänkta härtills med allehanda syndighet och ogudaktigt leverne, såsom spel och dryckenskap samt annat förargeligt väsende, i synnerhet på krogar och källare, bliva missbrukade, vilket genom de för detta utgångne Stadgar och Förordningar strängeligen är förbudit; alltså pröva Vi jämväl det vara högst nödvändigt, att en vaksam och allvarsam uppsikt däröver hålles, huru de överträdelser, som emot Kungl. Stadgan om Eder och Sabbatsbrott den 17 oktober 1687, både i Städerne och på landet förövas, hädanefter av Vederbörande Fiskaler, Uppsyningsmän och betjänte må angivas och till lagligt avdömande fortskyndas.
Och på det de till större flit att uppspana dylika förbrytelser och därvid sina ämbeten behörigen förrätta, må uppmuntras; vilja Vi dem icke allenast halvparten af dessa ovannämda utan ock av alla de övriga böter, som i Stadgan om Eder och Sabbats-brott äro utsatta, tillägga. Vi bjude och befalle fördenskull alla dem, som vederbör, i synnerhet Vår Överståthållare i Stockholm, Våra Gouverneurer och Landshövdingar, så ock Magistraten i Städerna, Befallnings-, Läns- och Fjärdingsmän på landet, att de hörsamlingen rätta sig härefter, och över denna Vår Förordning hålla en sträng hand, så att allt vad däremot sker, må oförsummeligen bliva angivet och lagligen avstraffat."
Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt Kungl. Sigill bekräfta låtit. Givit Stockholm i Råd-Kammaren den 12 januari År 1726.
F R E D R I K.
