"Med upphäfvande af Kongl. Plakatet emot särskilda religionssammankomster den 12 januari 1726 samt hvad för öfrigt i detta ämne finnes stadgadt, förordnas som följer:
Medlemmar af den Evangeliskt-Lutherska kyrkan vare ej förment att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar, utan vederbörande Presterskaps omedelbara ledning; dock må sådan sammankomst ej, utan särskildt tillstånd, ega rum å tid, då allmän gudstjenst i församlingen förrättas Ej eller må vid religioonsöfning, som ej är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras Presterskap, medlem af dess kyrkoråd, eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnde myndighet, i händelse af inträffad olaglighet eller oordning, eger att, der så nödigt anses, sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är prest eller enligt Kyrkolagen berättigad att offentligen predika vid dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredrag, som anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna gudstjensten eller eljest till undergräfvande af religionens helgd, ankomme på Kyrko-rådet att honom förbjuda att i berörde egenskap inom församlingen vidare uppträda.
Hvar som föranstaltar så beskaffad sammankomst, hvarom nu sagdt är, å tid, då den ej hållas må, eller å sådan tid dertill upplåter hus eller underlåter att ställa sig till efterrättelse Kyrko-råds förbud mot utöfvande av lärare-verksamhet, böte från och med femtio till och med tre hundra Riksdaler Riksmynt, till tväskiftes emellan åklagaren och församlingens fattige. Saknar den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter samma grunder, som gällde för förvandling af böter enligt Utsöknings-Balken".
Av utskottets uttalande som föregår ovanstående förslag framgår det tydligt, att förslaget kommit från bondeståndet. Man säger, att man ej kunnat undgå att fästa uppmärksamhet vid det inom bondeståndet framställda och där allmänt godkända förslaget. Med anledning härav hade lagutskottets "förut yttrade åsikt i förevarande fråga måst vika för den inom representationen öfvervägande meningen".
Reservanter inom utskottet var bl a domprost Björling, prosten Ljungdahl och prosten Millén, vilka ansåg att denna nya lag skulle medföra samma olägenheter som 1726 års, särskilt beträffande straffbestämmelserna, där Björling och hans medreservanter istället föreslår sockenförvisning. Detta förslag hade egentligen diskuterats under 18 riksdagar i 34 års tid, och förhalats alltsedan kyrkolagskommittén började sitt arbete 1824.
--------------------------
Nästa gång: Debatt och beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar