Prosten Sandberg påpekar hur han som ett av målen under sin riksdagsmannaverksamhet strävat efter att få 1726 års plakat upphävt. Men han hade, liksom Melander, från att tidigare ha talat för ett absolut avskaffande, något ändrat inställning. Konventiklarna var inte numera, vad de var förr. Nu uppträdde fördärvliga element.
Prästeståndet godkände lagutskottets förslag till ny konventikellag.
Man var inom prästeståndet i allmänhet och i huvudsak nöjd med den nya konventikellagen. "De ortodoxa hade nått sitt mål: ett modernare och effektivare maktmedel i kampen mot de andliga rörelser, som splittrade kyrkans enhet", säger Sundstedt.
Bondeståndet behandlade ärendet samma dag. Det rådde delade meningar om kyrkorådets inblandning i konventikelverksamheten. En av opponenterna var herr Ödman, Uppsala län. Han ansåg förslaget "långt ifrån tillfredsställande" och menade att utskottet frångått sina förr uttalade liberala åsikter. Ödman föreslog istället att ståndet skulle antaga, det som stadgats i den kungl. propositionen § 6. Till detta anslöt sig flera talare, men utskottets betänkande blev efter votering bifallet med 34 röster mot 30. Majoriteten var knappare här än i de andra stånden.
4 februari behandlade man på riddarhuset författningsförslaget om frihet för svenska kyrkans medlemmar att komma samman till gemensamma andaktsövningar. Herr P R Tersmeden höll fast vid Kungl. Maj:ts förslag § 6 och föreslog avslag. Hans invändningar gällde kyrkorådets maktroll.
Greve E Sparre trodde att förslaget motsvarade vad man önskade såväl inom som utom ständerna, och biföll det. Friherre J A Posse reagerade i bötesfrågan. Böterna borde enligt hans mening gå till församlingens fattiga och inte till åklagare dessutom, då en sådan "vinningslystnad" kunde bidra till att man alltför gärna och ofta ingrep. I övrigt yrkade han bifall.
Förre redaktören av Aftonbladet, Lars Johan Hierta, instämde i princip med Tersmeden vad det gällde kyrkorådets myndighetsroll. Han föreslår borttagandet av ordet "enskild" i meningen som börjar med "Ej eller må vid religions-öfning" etc. Han anser ordet "husandakt" vara nog - det kan annars uppstå tvetydighet.
Mot Hierta och för kyrkorådets föreslagna ställning talade herr Carl Printzensköld, som menade, att i kyrkorådet sitter kunniga och rättänkande människor, som ej exempelvis låter sig förledas av Aftonbladets eller andras läror. De handlar på egen övertygelse.
Herr C Ch Estenberg kritiserar författningsförslaget hårt och kräver full lekmannafrihet.
Lagutskottets förslag antogs på riddarhuset angående konventikellagen, utan att något ändrades. Bifallet var övervägande och de av vissa ledamöter föreslagna ändringarna i texten lämnades utan avseende.
Estenberg var, säger Sundstedt, klarsynt nog att inse att det av det nya förslaget skulle bli ett för de andliga rörelserna förkvävande konventikelplakat.
Borgarståndet, slutligen, hade sin debatt den 6 februari. L W Henschen ansåg förslaget i konventikelavsnittet "helt och hållet misslyckadt och ökar svårligen presterskapets makt, hvilken istället borde förminskas". Herr Bodell godkänner inte lagutskottets förslag utan yrkar avslag. Herr Hasselrot, som deltagit i utskottsarbetet, godkände däremot förslaget. Han hade helst sett att den kungl. prop. gått igenom, men när den föll, valde man detta förslag, "emedan i annat fall den personliga säkerheten skulle blifva bortkastad".
Liksom de tre föregående stånden godkände även borgarståndet lagutskottets förslag. Voteringen gav 24 röster mot 10 till resultat.
Riksdagsbeslutet
Med exakt samma lydelse som lagutskottets i betänkande nr 61 beträffande ny konventikellag beslutade riksdagen. Utgick som lag 26 oktober 1858.
------------------------
Nästa gång: Kommentarer till den nya konventikelförordningen av år 1858
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar