Kyrkolagskommittén för ny konventikelstadga

Efter 1823 års riksdag gick uppdraget att utarbeta en ny konventikelstadga till den nybildade kyrkolagskommittén. Man hade som grund pastoralutskottets utförliga betänkande /i vilket biskop C F af Wingård varit ordförande/ och lade fram ett författningsförslag 1824, redigerat av överhovpredikanten Jakob Hedrén. Man hade dock inte fjärmat sig mycket från det tidigare plakatet, avsikten var närmast att f ö r k l a r a "högstberörde Kongl. Plakat av den 12 januari 1726". Med norrlandsförhållandena i tankarna stadgade man särskilda undantagsbestämmelser för dem som bodde långt från kyrkan. Konventikelförbuden gällde i övrigt.
Regeringen ansåg kyrkolagskommitténs förslag alltför strängt. Någon ny konventikelförordning blev inte utfärdad.
En ny kyrkolagskommitté organiserades 1833 och lämnade samma år ett nytt förslag, som väsentligt skilde sig från det av 1824.
En man, som säkerligen betytt mycket som opinionsbildare och bidragit till att 1833 års kyrkolagskommitté förde konventikelfrågan ett steg framåt, var Peter Wieselgren, docent i Lund. Han gav 1827 ut den märkliga boken `Hwilken är Sweriges Religion?´ Enligt Wieselgren kunde man i plakatet förnimma "den petrifierade konkordie-religionens papistiska ande". Att en sådan lag ännu gällde måste anses orimligt. "Och nu, n u, under det priviligieradespelhus skola finnas, nu står detta konventikelförbudet kvar. På biljarder och krogar m.m. går en svensk kristen in oantastad; men han kan enligt lag, om han, nöjd med sin dom, ej går till den kung, som besvurit R.F. 16§. bli landsförvisad, om han gör sin bön i några vänners närvaro, som ej äro hemma i samma hus, om han fortsätter sin morgonandakt, sedan hans barn som bo annorstädes inkommit. Det är ett arv från - frihetstiden".
Wieselgrens sätt att argumentera kom ofta igen i konventikeldebatten. Han tillfogade gärna belysande anekdoter, som bjärt framställde konventikelutövarnas ofrihet och orättvisa behandling jämfört med andra lagbrytare.
I den nya kyrkolagskommittén ingick främst biskoparna Esaias Tegnér och Isac heurlin, professorerna A E Knös och J H Thomander. Den senare var den egentlige ledaren i kyrkolagsarbetet och hans åskådning avspeglade sig tydligt i förslaget. Han strävade särskilt efter två ting:
1/ Klarare gränsdragning mellan kyrkligt och borgerligt i samhället och
2/ större frihet inom kyrkan själv.
Beträffande konventikelfriheten borde kyrkans egna, lojala medlemmar inte förvägras sin frihet. Man möter här Thomanders liberalistiska samhällsuppfattning. Konventikelrätten skulle begränsas till kyrkans egna, renläriga medlemmar. Detta var bryggan för den konservativa kommittémajoriteten, med bl a Tegnér och Heurlin, att gå Thomander till mötes i hans förslag. 1839 förelåg ett särskilt betänkande i konventikelfrågan och framlämnades sju år innan det fullständiga kyrkolagsförslaget var klart. Författare var Thomander.
Någon proposition lämnades inte till riksdagen förrän 1846, när kommitténs fullständiga arbete var färdigt. I detta förslag talas det direkt om "olämpligheten av konventikelförbudens bibehållande".Den aktuella paragrafen var redigerad av Thomander och lydde:
"Husandakt må präst, i den församling, där han tjänstgör, på lämpligt
sätt uppmuntra. Skulle husandakt föranleda split, villfarelse eller
annan oordning, och kan kyrkoherde det ej rätta, anmäle saken hos
domkapitlet".
Den nya inställningen är tydlig - en friare anda. Här finns ingenting av det gamla förslagets straffbestämmelser.
I ordet "husandakt" låg dock en oklarhet, på vilken domkapitlen satte in sin kritik.

-----------------------------------------------
Nästa gång: Riksdagsdebatten 1840/41
-----------------------------------------------
Fullständig käll- och namnförteckning lämnas efter avslutad uppsats.