Polemiken Reuterdahl - Thomander

Att konventikelfrågan var mycket beroende av brytningen mellan olika kyrkouppfattningar, märktes tydligt under riksdagen 1853-54. J H Thomander uppfattade klart att två omständigheter tillkommit som försvårade frågans lösning, dels "debatten om kyrkan", dels den alltmer utbredda "lekmannapredikan".

J H Thomander gav i polemik mot Reuterdahl ut en skrift med titeln "Om svenska kyrkans och skolans angelägenheter", 1853. Det var en vass och ironisk "vidräkning med den `stationära´ och ofruktbart vegeterande statskyrklighet, som i Reuterdahl funnit en kongenial apologet". Thomander framstår som sin tids klarsyntaste kyrkoman. Med nämnda skrift, samt `De kyrkliga frågorna´, 1860 gör han årtiondets betydelsefullaste kyrkopolitiska inlägg, säger Hjalmar Holmquist.
Beträffande det slag av religiös frihet, som innehålles i konventikelfrihet för renläriga lutheraner, avviker Thomanders uppfattning starkt från Reuterdahls. Den senare hade en liberal tydning av konventikelplakatet, för vilken Thomander ställde sig oförstående. Thomander säger i sin skrift, att hur uppmärksamt man än läser plakatet, kan man inte finna minsta antydan till att andra vänner och bekanta än de, som bor i huset, är berättigade att deltaga i dess andaktsövningar. Vidare skulle plakatet hejda pietismen, men förväntningar i den riktningen hade det aldrig uppfyllt. Thomander, som starkt klandrar författningen menar, att den negativt uträttat "otroligen mycket". Den har nämligen bidragit till "att utrota husandakten utur den svenska kyrkan". De båda skrifterna, av Reuterdahl och Thomander, är, enligt Newman, att betrakta som inledning till den mångsidiga "kyrkopolitiska dragkampen vid riksdagen 1853-54".
Thomander ville alltså ha konventikelfrihet, men ställde sig samtidigt avvisande till religionsfrihet. Där hade han meningsfränder i Rosenius, Fjellstedt och Wieselgren, medan religionsfrihetens förkämpar var bl a rådman Henschen.
L W Henschen, rådman i Uppsala, citerade ofta §16 i RF. Han höll i sitt hem konventiklar och bistod läsarna som juridisk rådgivare. Det betydde mycket, att Henschen förmådde den politiska liberalismen att ändra attityd mot läsarna. När Aftonbladet, som tidigare förföljt läseriet, plötsligt slog om 1850, anses det vara den ofta själv angripne Henschen, som fick den mäktiga tidningen på sin sida.
Såväl Reuterdahl som Thomander skulle senare komma att delvis ändra sina inställningar, allteftersom trycket från allmänheten ökade, och vid riksdagen 1856-58 släpptes opinionen fram med förslag till utvidgad religionsfrihet och upphävande av konventikelplakatet, vilket senare gick igenom.
---------------------------------
Nästa gång: Riksdagsdebatten 1850/51.